En spruta för mamma

Det finns ett par skäl till varför jag har valt att försöka skaffa barn på egen hand, och jag tänkte förklara dem lite närmre. För det första har jag en vision om ett feministiskt samhälle- ett matriarkat- där männens roll är att skänka sin sperma och kroppsarbeta på ena eller andra skogshygget. Genom att själv agera för detta samhälles tillblivelse är jag ett led i den kedja som kommer att leda dit. Det gör mig stolt. För det andra är jag oerhört ful. Jag skulle aldrig någonsin kunna få en man till att ligga med mig ens om jag söp honom halvvägs under bordet. Det är hårt, men så är det. För det tredje är förstås inget av det sant, men sant är att det är dessa uppfattningar om ensamstående kvinnor som försöker skaffa barn, som man inte sällan ser på Sociala Medier. Jag har själv tagit bort en "vän" från min Facebookvänlista, som uttryckte stor frustration över att fula kvinnor ska få lov att skaffa barn med hjälp av hans surt förvärvade skattemedel (detta var när det ju...

När jag var 25 fann jag mig en dag sittandes på en brits på en vårdcentral. Jag hade snyftande förklarat omständigheterna för den medelålders kvinnliga läkaren. "Relation med en mycket äldre man, som var elak mot mig. På olika sätt.". Vi pratade hit och dit om yttre och inre faktorer avseende depression eller stress, och trots att faktorerna möjligen var av yttre karaktär, så kom vi överens om att jag skulle prova att äta antidepressiv medicin ett tag, för att få hjälp att komma ur det värsta. Det relevanta, det som stannat kvar och gjort läkarbesöket till ett minne är de sista orden hon sade till mig. Hon lade handen på min hand och sa "Det är du nu. Det är du som räknas." Det verkade så lätt helt plötsligt, när hon sade det där. Om jag slutade tänka på vad han ville och istället funderade över mina livsplaner, så gjordes saker lätthanterliga. Jag kunde nämligen påverka mina egna val, men aldrig hans. Det var befriande. September 2016 kommer läkarens ord ti...